Det var här det började, just med denna kassett föddes en av världens största spelserier som än idag är ihågkommen som många av de bästa titlar till de konsoler dem släpptes till något jag utan tvekan kan hålla med om.

Mega Man har för mig blivit mer eller mindre en lika självklar symbol för Nintendo som Super Mario och Link för min del då många timmar av min barndom var framför just Mega Man och de efterföljande titlarna.

Det allra första Mega Man spelet är något jag fortfarande tycker är något av det mest underhållande man kan sysselsätta sig med vilken veckodag som helst, med väldigt utmanande banor och lika utmanande bossar är det en fröjd att damma av denna gamla kasett när som helst bara för att njuta av lite gammaldags Mega Man-äventyr.

Spelets uppbyggnad är likadant som de andra klassiska Mega Man-titlarna med ett litet undantag vilket är poängsystemet som liknar vilket arkadspel som helst.

Det var med denna kassett vi blev kära i Mega Man och lärde oss att manöverera The Blue Bomber genom bossarnas hemmabanor för att senare jaga efter Dr. Wily, något jag själv aldrig kommer att tröttna på. Spelet bröt ny mark med ett nytt koncept av power-ups och gameplay, något som var så bra att det uppenbarligen inte fanns anledning att göra så stora förändringar i dem kommande titlarna.

Det enda jag tycker är en nackdel med det första Mega Man-spelet i jämförelse med sina efterföljare till NES är musiken, för mitt tycke och smak är den inte riktigt lika fullbordad som uppföljarnas mästerverk men det är allt efter tycke och smak.

Musik och Ljudeffekter 4/5
Spelbarhet 5/5
Utmaning 5/5
Re-playvärde 5/5