Rayman 3 är efterträdaren till Rayman 2, med en nedtonad seriositet och en rejäl omdesign på karaktärerna. När jag först spelade Rayman 3, efter att ha spelat igenom Rayman 2 dussintals gånger blev jag besviken på den komiska övertonen. Karaktärer som Murfy är numera som ironiska clowner och hela spelet känns som en satir. Spelkänslan, musiken och grafiken är dock på hög nivå och gör spelet kul.

Istället för “lums” skall Rayman samla på diamanter, vilket påminner om Spyro The Dragon.

Om man bortser från “storyn” så är Rayman 3 ett, kort sagt, roligt spel.

3/5

Rayman 3 är ett plattformsspel. Det är ganska harmlöst och kan lätt spelas av barn (åldersgräns på 3 år...)men kan vara lika givande för vuxna.
Spelet är ganska enkelt, stundtals lite utmanande men aldrig så svårt att man tröttnar. Det autosparar också självt regelbundet vilket gör att man slipper tänka på det och man slipper spela om långa delar.
Det är ett sött spel, fullt av roliga figurer, snygg och supermysig miljö, harmlösa men roliga strider och en hel del variation. Man kan säga att det är en lagom blanding av plattform, lite arkadspel nästan och en dos pussel. Ofta får man lista ut hur något ska göras.
I vanliga fall har jag lite svårt för plattformsspel (för enformigt, för svårt, för mycket pling plong musik)men Rayman bjuder alltså på stor variation, är skapligt lätt och har riktigt bra musik. Gillar det alltså skarpt. Även grafiken får ett stort plus. Nej, den är inte fantastisk, men den är riktigt snygg och inger den rätta blandingen av mykänsla och humor.
Rayman kan göra både det ena och det andra bla; hoppa, klättra, slåss, få superkrafter, skcika ut raketer och flyga med hjälp av en hellikopter (som bildas av hans hår, eller är det öronen, hm?).
Storyn: Du ska rädda skogen från en ilsken typ som förvandlar fridfulla väsen till ilskna väsen och som stjäl djurs päls för att fixa sig dräkter med superkrafter.
Ett spel som varmt rekommenderas.